Bättre sent än aldrig.

Jag har insett att jag lider av en hemsk jobbig åkomma.

Jag har svårt för att ljuga om minsta små saker och detta är givetvis min fars fel då han intalade mig som barn att om man ljuger så viftar man på ÖRONEN.

Detta måste ha grävigt sig så djup i mitt medvetna att jag tror att jag måste säga sanningen till varenda människa som hälsar och i nästa mening frågar hur jag mår.

Normala människor svara. Jo bra, hur mår du själv?

Men inte JAG.. Jag hinner inte ens blinka innan jag får för mig att berätta min livs historia och avsluta den med men annars mår jag bra.

Undra om detta kan höra till någon slags Symtom. NoRÄTTsymtom är ett fack / diagnos som jag gett och efter 36 år studie av mig själv har jag kommit fram till att detta att jag är en NoRÄTTare. Det är en otroligt svår diagnos att sätta då den är nära besläktade med Idiot symtom.

Inte nog mer att jag avskyr frågan Hur mår du? Av den enkla anledningen som jag nämde tidigare att jag fått för mig att jag ska svara  sannings enligt så avskyr jag denna fråga pgd av att den tvinnar mig att känna efter Hur mår Katja en dag som denna?

Svaret Bra ligger ofta långt bort. Ganska imponerande att jag hinner tänka så mycket innan jag spyr ut mig medicinska termer och innan jag avslutar med att titta ner i marken och säga annars mår jag bra.

Men MÄN men Peppar ta i trä. Sen jag fått sluta med att vara en pillertrillare så har jag börja få en konstig känsla inom mig… En känsla om att allt inte är en grå dimma utan det finns hopp och en jävla massa saker jag vill ta för mig