Fotograf Katja Elmén  mer info på www.zinq.se  eller vill ni boka en fotografering maila mig

 

Varför har jag denna blogg?

 

För att jag har så mycket ledig tid och inte alls stressar ihjäl mig vid bara tanken på  allt jobb.

 

Mitt ständiga dåliga samvete för att inte hinna med  ersätter jag med griller i huvudet.

 

Griller i huvudet ska jag försöka få ner på denna blogg.

Aldrig i livet att jag skulle få ner de som snurrar här inne. 

Jag hinner ju inte ens med att  tänka en tanke innan det har irrat bort i min djungel av  alla tankar  jag har.

 

Djungel kanske inte är det rätta ord valet när  man ska försöka beskriva något som man lätt kan gå vilse i.

Med tanke på att djungel skövlas i en väldig fart. Fast när jag tänker efter så skövlas  nog också min hjärnceller i en väldigt hög fart.

 

Att jag dessutom har börja äta silaca tabletter gör ju bara att mitt hår blir längre

och blir mitt hår längre kanske mina hårsäckar blir större och vips så har jag inget utrymme kvar där inne.

 

Och vad händer då med min blogg?

 

Svammel fia eller bängel maja eller katjastrofia.

Kärt barn har många namn.

 

Jag har inget som helst problem med att folk kallar mig galen. 

Jag snarare ser  det som en komplimang.

Men jag vet inte jag tycker jag har blivit så tam på sista tiden,

nästan på gränsen till vuxen.

 

Men jag gör mitt bästa för att inte trilla dit.

 

Nu när jag tänker på det borde det finnas något för oss galningar 

typ något program som är motsatsen till AA någonstans vi kan gå och prata ut om problemet  med att vi är på gränsen  att falla dit i Svensson träsket.

 

 

 

NTN kunde det heta. 

 

Nej till Normal.

 

Föreställ er detta.

Jag skulle  stå där framme och säga

 

Nu har jag klarat mig i 33 dagar utan att falla dit.

Men det har varit en svår  väg. 

"en stund tystnad. så att alla känner min kamp...

sen skulle jag fortsätta med rak rygg och stolt blick "

 

Jag höll på att ramla dit på föräldramötet. 

då de skulle bjuda på kaffe. Men jag tog mitt förnuft till fånga sa att kaffe dricker jag inte på kvällarna utan då ska de vara bara  bubbel och vara dyrt . när alla de förnuftiga föräldrana  tittade på mig så var jag en stark NTN -are och frågade om jag kunde hoppa i kuddrummet medan de andra gick igenom dagordning för mötet...

 

Eller varför inte bara ta upp mobil telefonen och sätt mig och spela en tetris och vägra slå av ljudet medan alla förståndiga föräldrar tittar på mig med  arga blicken.

Och när jag förlorat så skulle jag ställa mig  upp och peka på den förälder som var minst beredd på att bli utställd och skrika DET VAR DITT FEL ATT JAG DOG och när den lilla Svenssons mamma har blivit röd av skam. ska jag dansa runt och säga. jag bara skojade ha ha. Sen utmana alla andra i en Arga leken duell.

 

jag skulle fortsätta med massa andra exempel om de 33 dagarna som jag kämpat sen skulle  alla ställa sig upp och applodera och sen komma fram  och säga att jag var en duktig galning. Precis som i de där amerikanska drama filmerna om familjer som haft ett helvet och sen blir mamman eller pappan AAare ...

 

Ovanstånde text är har tydliga tecken i det jag just beskrev om djungel. Man går helt enkelt lätt vilse i mina tankar. 

 

Har ni tänkt på att om man är tillräckligt många om en galenskap, blir den något helt normalt?