De här med att gå til doktorn är skit jobbigt.

Imorgon skall jag dit och jag skall göra mitt bästa för att de inte skall sticka mig i armen.

Jag hatar nålar.

Jag ogillar att gå till doktorn. Varje gång har jag en ny doktor. Min vårdcentral byter läkare som andra byter underkläder.

Så varje gång skall de höra min livs historia och jag skall förklara att jag har svårt att sova och att jag inte är som alla andra. Att jag inte är helt galen men lite galen, Sen skall det det pratas om att jag är trött trött trött och min sköldkörtel som inte finns.

Sen skickas jag till blodtagningen och varje gång drabbas jag av ågren för den där nålen som typ aldrig känns för jag har smörjt in mig med världens tjockaste lager av emla salv som jag dessutom låtit sitta i  2 timmar istället för 1 timme.

Jag var en gång botat från  sprut skräcken. Sen gick jag till en hemsk läkare vars sköterska var sjuk så han tog provet själv han stack och stack och drog sprutan hit och dit så att jag höll på att svimma. Han missade mina  blodkärl och jag har världens största blodkärl.

Efter hans behandling var min spruträdsla tillbaka.

Båda gångerna jag kommit in till sjukhuset för att föda barn har jag satt mig på mina händer och vägrat låta dem sätta in en kanyl innan jag fått emla. Tydligen måste man ha sådan hemsk sak ifall om något skall gå fel.

Emla salva har varit min enda bedövning vid båda förlossningarna.

När min son P var 7 år hade han gjort illa sitt knä så att han var tvungen att sy.

Georgios var bortrest så jag for till sjukhuset med han. Han var en sådan tapper kille.

Han skulle sys utan bedövning. Mamma som jag är ville jag inte föra över min skräck till min son. Jag ansträngde mig och andades lugnt och tänkte på allt annat för att han inte skulle känna att detta var otäckt.

När det var dags att sys så skulle jag sitta och hålla i min son så att han inte sparkade eller försökte dra sig undan. Jag satt bakom min lilla kille och blundade och andades lugn och sa att han var så duktig och jag var enormt tacksam att han inte behövde se mig då jag fick sitta bakom honom.

Helt plötsligt började benet röra sig och försökte ta sig låss. Jag tog ett hårdare tag. Tillslut bad doktorn mig att släppa hans hand för det skulle underlätta för honom att sy då.

Smärta har jag inget emot eller rättare sagt klara jag av. Föda barn är en lättnad i jämförelse med att ha med sprutor att göra.

Enda gången jag bönade och bad om sprutor var då jag opererade bort min sköldkörtel.

Då var det morfin i sprutan  och skönare känsla har jag aldrig upplevt.  Det var så skönt att jag till och med ibland kan önska att jag får opereras igen så  jag kan få lite morfin i mig…

Får man verkligen säga sånt. Jo om man är katjastrofia får man göra det och sen så är jag skämtar jag lite om det för vem vill bli uppskuren i halsen även om man nu blir drogad.

Oj vad längesedan jag babblade som jag nu gör.

Kanske jag borde slå på Barbro. Hon har varit i mina tankar flera gånger. Men om jag sover nu så är det ju snart morgon och då är det närmare nål tiden.

Men jag kastar mig in sömnens värld och skall göra mitt bästa för att vara en duktig flicka på vårdcentralen. För vem vet jag kanske får ett bamse klistermärke eller vad är det för något de ger duktiga barn?

Fotograf Katja Elmén  mer info på www.zinq.se  eller vill ni boka en fotografering maila mig

 Make up Elva  Modell från mikas Isabelle