katjastrofia

Hostan håller mig vaken och att min lilla kille Leon hostar gör det inte lättare att sova.

Min älskade man har flytt till Frankfurt. Tänk att det känns som en evighet tills han kommer hem. 2 dagar utan han och jag har inte ens klarat av en halv dag utan att jag drabbas av en svår abstinent. Jag kan tänka mig att eftersom  jag känner mig så ynklig som gör att jag  saknar honom mera.  Förutom att min son hostar och snorar så har han en förmåga att rulla runt och sparka och vända sig att jag blir tokig.

Fast trots detta är det så mysigt att min son fortfarande vill sova i våran säng när Georgios är bortrest.

Idag har jag insett att jag har svårt att inse att min äldsta son som blir 16 år har börjat bli stor och självständig. Självständig har han väl varit sen han 3 år rymde ner på byn i Kalavryta och lyckade tigga till sig pengar för att köpa godis. Kanske ett vagt exempel på  vad som gör min P till en självständig kille. Jag är så stolt över han men har svårt att inse att jag inte kan klampa in i hans rum bara för att jag har ett behov av att se och prata med han. Speciellt när han har kompisar hemma. Fy vilken jobbig mamma jag är.

Sanningen är att jag saknar den lilla Pierre trotts att jag ser vilken underbara stark och smart han har blivit som inte längre är mammas lilla kille. Känner  mig förvirrad samtidigt som jag vet att det är oundvikligt att hindra att han en dag ska flyga ur mitt bo och jag vet att han kommer klara sig bra i den stora världen. Gud vilket dravel. Feber yra?

Så vill jag behålla honom nära mig. Gode  gud låt mig inte bli en sådan hemsk mamma som ska lägga mig i allt han gör när han väl flyttat hemifrån. Men måste han verkligen flytta hemifrån och får man då ringa varje dag bara för att kolla vad han gör?

Jag vet inte riktigt var denna panik kommer ifrån.

Jag litar som en blåögd mamma på min son och som andra mammor så lyfter jag han upp till skyn. Och han har alltid fått varit storebror vilket inte  alltid varit rättvist mot honom.

Jag litar fullt på han trots att jag vet att han inte berättar alla saker som han har för sig.

Han har bra vänner och är en obotlig spel och datanörd.

Jag har brutit mot min egna visioner om att jag inte skulle behandla min mista som lille bror och stor som storebror. Vet inte om det började med att när jag kom hem från bb och från att alltid tyckt att P vara min lilla pojke så somnade mina två älsklingar bredvid varandra och helt plötsligt såg min 5 åriga son ut som ett stort stort barn när han låg bredvid sin nyfödda bror.

Gud vad jag älskar mina barn de är helt otroliga. Deras värme. Klokhet, deras humor, deras  sociala kompetens. Mina charmiga underbara vackra killar ni gör mitt liv så rikt. Fast att ni är odrägliga ibland. P med sina tonårs fasoner och L med otroliga envishet.  Tänka att ni lår mig saker om mig själv och ni gör mig till en bättre människa. 

Jag önskar att jag hade mer tid med er. Men jobbet tar massor med tid och sen är det bara att inse att ni skulle välja att in leka med mig om ni hade er vänner här.  mamma är inte nummer 1 mera.

Nu ska jag knuffa undan Leon över på G sida av sängen så att jag inte ramlar ur sängen.  

Fotograf Katja Elmén  mer info på www.zinq.se  eller vill ni boka en fotografering maila mig

Jag jobbar och jobbar.., Mina planer om att hänga på himmelska hundar café och jobba gick inte riktigt som jag tänkt. Jag fick helt enkelt inte ett skit gjort. Men  det var det värt.

För er som har hund är det ett måste att gå förbi detta ställe. Men ta inte på er päls av något slag då åker ni ut innan ni ens kommit in. Okey fröknarna Kate och Milla är väll inte så hårda att de kastar ut er med huvudet före. Men dessa personer brinner för djurens rätt.

Jag ska skriva mer om detta underbara ställe någon dag och om Kate och Milla men till dess ta en sväng förbi himmelskahundar. Förutom att fiket är underbart så har det underbara menyer och super goda pajer och kaffe. Bäst av allt är just att alla pratar med alla och hundarna leker så fint med varndra.

Så nu har jag bäddat ner mig i soffan på studion i en arbetsställning som knappast kan vara hälsosamt så om jag skulle börja med att klaga att det är synd mitt huvud eller nacke så ska ni veta att jag är helt skyldig.

Idag har jag fotat en vacker kvinna. Vi hann inte prata mycket men både jag och min man tycket att hon är en skön

 människa.  

Man kan inte tro att denna gudomliga kropp har 2 söner och äldsta är 18 

Fotograf Katja Elmén  mer info på www.zinq.se  eller vill ni boka en fotografering maila mig

Jag tänker ta och blir lite personlig.

Denna helg har speglas av tankar om relationer vänskap och kärlek.

Jag kan ibland tycka att jag kan låta patetisk när jag talar om för människor att jag har träffat manen i mitt liv. Han är mitt lugn och jag är hans storm han är min glöd och min eld

Han är min bästa vän. Hans ser mina brister och ser mina svagheter. Han stöttar mig igenom alla motgångar. Trotts alla mina brister så skulle han  aldrig ge mig konstruktiv kritik med avsikt att såra eller kontrollera mig.

Det finns en klar gräns mellan att vara ärlig och att ge kritik eller tycka och tänka.

Vissa saker gör man bara inte. Vissa saker säger man aldrig.

att förödmjuka och nedvärdera snarare än att man framför ett klagomål

att dominera och kontrollera, inte att ge konstruktiv kritik.

Jag hade en väninna hon fick mig alltid att skratta och jag trodde att hon var en ärlig och rak tjej.

Det tog ett bra tag innan jag insåg att gliringarna om hur jag såg ut och vad jag gjorde inte handlade om att vara rak eller ärlig.

Jag insåg att  vissa saker säger man inte till någon bara för att man har behov av att vara ärlig och rak.

Saker hon sa fick mig att börja ifrågasätta mig själv. Det fick mig att känna mig ful och väldligt liten i hennes sällskap

Samtidigt som jag satte henne på en pedistal.

Hon lyckades få andra att skratta åt mig medan jag var där på ett sätt som man helt enkelt inte gör.

Hon påpekade ständigt min vikt. Och på den tiden var jag en liten flicka men hon fick mig att känna mig otillräcklig.

Saker som hon sa som att Min man borde rulla ner i min sida av sängen för att jag måste ju väga lika mycket eller mer än min man.

Jag vill påpeka att jag då endast vägde 56 kilo.

Hon fick mig att börja tro att alla pratade illa om mig. Genom att påpeka att de tyckte si och så och jag var si och så och därför var det ju inte så konstigt att folk såg ner på mig..

Hon framstod alltid som perfekt medan jag kände mig världelös.

Jag tvivlade på att hon verkligen var så elak som jag tyckte. Jag kanske bara var överkänslig. Jag trodde att hon bara var ärlig och att det var min dåliga självkänsla som fick mig att må dåligt inte hennes raka och ärliga ord.

Vad jag nu senare insett om jag inte träffat min man så hade jag levt i förhållande av just detta slag.

En av mina första pojkvänner skallade min underbara killkompis bara för att han dansade brevid mig.

Den pojkvännen var allt man inte ska ha. Han började med att trycka ner mig med ord han berättade att varför han gjorde så berodde på att han haft ett ex som var ett sådan psyko och hon hade bedragit honom. Han talade om för mig hur ful jag var och vilka Hararetänder jag hade. ( detta sa han just för att jag sagt att jag blivit retad när jag var liten just för mina tänder.)

Han sa att jag hade en tjock mage jag vägde då 47 kilo och var 170

Han fick mig tillslut att välja en liten trä soffa att sova på medan han somnade sött.

Nästa dag var jag vackrast och underbaraste i världen.

Nästa dag spottade han mig i ansiktet just bara för jag inte lyssnade på hans problem.

Sista han gjorde när jag lämnade honom var att hota att han skulle förstöra mitt liv.

Han ringde och sa helt sjuka saker på min telefonsvarare och sa att han skulle döda mig.. han kom och bankade på min dörr i vad som kändes som en evighet när jag låg och gömde mig i säng. Jag så glad att jag inte släppt in han när han sedan bad om ursäkt för sitt beteende.

Han var 25 jag var 17.

Nu efter helgen har jag insett att jag har verkligen haft tur som hittat stora kärlek

Han kom in i mitt liv som en vit riddare. Han kom in och räddade mig från att just tro att jag inte var värld något bättre.

Gud vet hur mycket jag försökt att skrämma iväg honom

Georgios kom in i mitt liv just efter att jag slitit mig loss från svinet URBAN.

Man kan ju tänka inte undra på att hon tycker att hennes man är underbare efter att ha haft ett sådan förhållande.

Han är allt man kan önska sig och lite till. Trotts att han är lejon och har temperament så vet han när man ska slå ner näven och säga att nu har jag fått nog.

 Efter att ha levt med denna man i nästan 17 år har jag insett vilken Gud han är för mig.

Han skulle aldrig styra mig han skulle aldrig säga något som tog ner min självkänsla.

Vist kan han säga saker som att jag är slarvig, att borde hjälpa till mer eller att han är less på att jag gör saker på ett sätt eller dylikt.

 Han älskar när jag klär upp mig och när jag går ut.

Jag har frågat han varför han inte är svartsjuk när han vet att jag får andra mäns uppmärksamhet. Då säger han ”För att jag vet att du kommer hem till mig,”

Men trotts att jag gått upp i vikt får jag höra att jag är hans gudinna att han tycker jag är det vackraste som satts på denna jord.

Jag kan se hans värme hans kärlek och hans sätt att avguda och hur mycket att älskar mig.

Och vad som är det bästa av allt jag kan se att han skulle älska mig även om jag blev fet och gråhårig med massa rynkor.

Vår kärlek har överlevt och växt starkare genom dessa 17 år och inget kommer komma emellan oss.

Vad vi har lärt varandra är respekt för varandra och vi älskar varandra för just de människor vi är.

Ibland känns mitt liv som om jag lever i någon slags glassbubbla

Jag kan säga nu att sund kärlek gör inte ont.

Jag har lärt mig att ordet jag älskar dig så att det gör ont inte är bra kärlek.

Kärlek gör inte ont det gör dig stark.

Så Georgios jag älskar dig så jag finner inga ord för det som brinner i mitt hjärta.

Tack för den frihet du ger mig att vara den jag är och att du älskar mig just därför.

Tack för att du får mig att tro på mig själv och att du får mig att njuta av att vara just din kvinna. Grekland Kalavryta 2007.07.28 Fotograf Linda Månsson

Tjoh tjingeling.

Att jobba järnet trotts att man har en huvudvärk liggande som bara väntar på att explodera det är karaktär. Eller är det och böna och be om att migrän attacken skall komma?

 Ljuset från skärmen sticker i mina ögon men min tanke är klar eller rättare så klar som den kan bli när man kisande tittar på skärmen och tusen tankar om var och hur man skall göra.

Att retusha bilder när man har ställt in skärm ljuset på lägsta ljus är inte någon höjdare.

Om jag nu var läsare av denna blogg så skulle jag fråga mig vad denna bloggare pysslar med förutom självömkan. Man ska inte vara blödig om man är från norrland.

Har just proppat i mig panodil men i min värld är panodil som socker piller.

Fy fabian vad det är synd om mig just nu.

Det bästa med att vara datanörd är just att man kan sitt tagentbord så bra att fingrarna bara går av sig själv man behöver inte titta. När jag tänker efter så skulle jag kunna skylla på att mina fingrar är snabbare än min rättstavnings mekanism så det är därför jag stavar som en kossa.

Hur som helst tog Jessica sig hit en sväng idag.

Vi håller tummarna att våran kollektion skall komma snart. Och att det denna gång går som vi hoppas.

Det kommer bli sååå spännande och oj oj vad vi ska bli snuskigt rika när vi blir stora.

Så man kan säga att jag har två företag och då kan man ju nästan tycka lite synd om mig eller kanske inte .Vad är detta för något självömkande beteende?

Livet är toppen.

Jag kom just på vad det är som gör mig så tjurig.

Min lista att göra idag blev i samband med min huvudvärk inte riktigt som jag tänkt mig och därför känner jag mig sjukt stressad. Imorgon skall jag gå ut och busa med ett gäng flickor men jag skulle helst stanna hemma och jobba.

Men som store syster måste jag underhåll min minsta syster när hon kommer till storstaden.

Annars kan hon kanske gå vilse. Fast skulle det göra något om hon gick vilse?

Som liten såg jag Vilse i pannkakan och det har inte skadat mig bara gjort mig totalt osorterad i min hjärna när jag lägger den sidan till.

Men som pärlplatte generationen har jag lär mig att ha tålamod.

Tänk alla gånger man satt och byggde sitt vackra mönster när någon av de andra dagis barna sprang in i en och halva pärlplattans spreds ut sig över bordet just den pärlplattan som skulle ha varit färdig om man bara fått dit 3 pärlor till.

Så trotts att man vuxit upp men staffan vad han nu hette och lill strumpan så har man klarat sig bra. Och det tror jag beror på att vi hade Rulle . Hej alla barn, jag heter Rulle...

http://www.youtube.com/watch?v=aTjY8ztTqpw&feature=related

Veckan höjdpunkt var Balongdansen där tre män med helt alldagliga utseenden dansade omkring nakna med endast några ballonger att skyla sig med.

Så fredagar satt jag som fastklistrad framför tv och hur mycket och hur hårt man än tittade så kunde man inte se deras snoppar. Nu efteråt undra jag vad som ens fick mig att vilja se Sven Melander, Lasse Åberg och Bosse Larsson kön.

Kanske var det bara för att se om de verkligen gick att dansa naken och vara så snabba att byta balongen. Deras håriga rumpor gick ingen miste om.

Werner och Werner det går lika bra med selleri. Fasen jag viste inte ens vad selleri var för än anna bjöd mig på selleri pasta och då vill jag påpeka att anna och jag lagade inget som liknade mat det första åren av  våran tid tillsammans.

Nöjesmassakern var helt enkelt de bästa underhållnings programmet genom alla tider.

Vem kommer inte ihåg denna???

Vad svenska barn önskar sig mest av allt

http://www.youtube.com/watch?v=08o6JyvvtP8&feature=related

Grön Asfalt

http://www.youtube.com/watch?v=ZvovmGFpF9A&feature=related

Torkningsproblem

http://www.youtube.com/watch?v=_8XMUrTG5y4&feature=related

Pussel

http://www.youtube.com/watch?v=vehDp37pLug&feature=related

helge och olle fyllhundarna på kanariöarna

http://www.youtube.com/watch?v=p8oR2gPDuJs&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=OPyrzklvQmQ&feature=related

så med skratt och sockerpiller är nu min stress och huvudvärk borta.

här kommer mera grekland

Fotograf Katja Elmén  mer info på www.zinq.se  eller vill ni boka en fotografering maila mig