Idag fick man köa in på Titanic.
Jag var så fasinerad av att man fick låna en liten grej som berättade om hela utställningen... Snacka om att jag är helt bortkommen. Georgios och Leon tyckte nog att jag var skit jobbig när jag gick omkring och hade koll på att våra spelar gick samma spå samtidigt.. Vet inte hur många gånger jag tvingade dem synka med mig.
Jag känd mig lite väl gråtmild när jag fick hålla tillbaka mina tårar vid varje människa livsöden som de berättade om.
Det var så skönt att få komme ut en sväng bland folk innan jag kastade mig framför datorn och jobba igen.
Men Thelma har tagit mig med storm. Jag har suttit här och gråtigt i en evighet. Min man frågade mig varför jag gråter så mycket när jag är så lycklig.
Jag vet inte riktigt varför men jag tror det är för att när man öppnar hjärtat för någonting nytt är det extra skört. Mitt hjärta har öppnas för Thelma. Jag är så lycklig för Linda och Matti att de har fått Thelma. Jag har alltid sagt att det är inte förrän när man får barn som man förstår hur mycket kärlek som ryms i ens hjärta… Nu har Thelma redan lärt sin moster något nytt. Jag trodde inte man kunde känna så mycket för någon annans barn men det jag känner för Lindas och Mattis flicka är kärlek. Jag längtar så till jag får träffa dig lilla tjejen som fångat mitt hjärta
fotad av din stolta far Matti.
Nu tänkte jag skriva om min relation till fotboll… Fotboll och jag har ingen relation i alla fall ingen som jag är nöjd över.
Många är anledningarna till att jag avskyr just denna sport mer än all annan rörlig aktivitet som visar på bästa sändningstid är för det första LJUDET… Det känns som ett hemskt brusande i bakhuvudet och de så kallade kommentatorna de har en förmåga att prata om allt oviktigt de bara kan komma på. Zlatan tar bollen på högerkanten. Hallå vem fan är intresserad att höra dessa tråkiga röster upprepa vad som man just ser på tv… Kom igen erkänn att det är så att de flesta som ser på fotboll är män som sitter med fjärrkontrollen i en hand och ölen i den andra… I sådana fall kan jag förstå ifall de behöver någon som översätter vad som sker på tvn.
I hockey kan jag förstå om någon måste hålla koll på alla snabba attraktiva män som gömmer sig bakom alla masker och slås med klubborna.
Sen kläderna fotbollspelarna har på sig… Strumpor upp till knäna och shorts. Hur attraktivt är det?
Jag är lessen men jag går inte igång på män med knästrumpor för min del känns det som om de lika gärna kunnat ha på sig strumpbyxor.
De här med gult kort om de nu skulle få för sig att ta av sig tröjorna det var där de verkligen förlorade mig, Nu finns det inte en chans i världen jag skulle sätta mig och se på fotboll.
Förr fanns det i alla fall liten chans på någon slags action på plan.
En annan sak som irriterar mig de gör ju för fasen aldrig mål. Hur kan man vilja 90 minuter med män klädda i strumpbyxor springande omkring utan att använda de minsta lilla våld de bara springer fram och tillbaka och fram och tillbaka och jagar en liten boll.
Jag förstår inte att fotboll har så många anhängare det måste vara den mest omatcho sport som någonsin skapas.
Män som springer fram och tillbaka i knästrumpor och män som sitter ser på samtidigt som de hinkar i sig öl så de måste ha översättare för att förstå vad som händer på tvn. Nej fy fabian INTE UNDRA PÅ ATT det finns så många Bitterfitter i sverige…
Jag tar glatt på mig min bitterfitta attityd när fotbollen slås på.
Ska mannen se hockey har jag mycket bättre förståelse för vad han pysslar med.
Det är riktiga grejor. Hockey det går snabbt det är våldsamt.
Jag går igång på Hockey men fotbollskvällar nej tack
Det är bara att jämföra männen Ravelli eller Salming
Fotboll eller hockey
tam eller Macho
knästrumpor eller susp
Idag har jag målat hela världen… Både digitalt och med akryl och bläck.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva dagens arbete men när man väljer att jobba med färg i flytande form borde man inte sitta i skomakarställning i sängen mitt i sängkläder… Men jag är Katjastrofia så jag gör som jag vill och idag ville jag sitta i min säng och leka med färg.
Till en början försökte jag att inte spilla på sängkläderna men tillslut gav jag upp.
Bläck och akryl i sängen och jag ser ut som ett levande konstverk. Färg i håret under naglarna och hela benen och armarna. Inatt kommer mitt sinne få vila och imorgon är en ny dag…
| Författare | Regina Lund |
|---|---|
| Förlag | King ink |
"Nothing but the Veil- a conversation in ordinary"
By Regina Lund (King Ink publishing 2009)
My book "Nothing but the Veil" is about the possibilities of forgiving the unforgivable.
It is about forgiving someone from the other side who is already dead from this Earth in physical meaning.
It is about the present day world that I live in from my small perspective wishing to heal myself and the world at the same time, because there really is no separation.
My book , which is now yours, is a book about peace with the past, future and the present.
This book is my attempt, my prayer and my wish to contribute to peace on Earth.
My book is a book I hope will help in the work of bringing love, hope and peace to humanity.
It is my conversations with my dead father director Christian Lund, whom I love dearly.
Me and my father wrote this book together in an unusual way.
Me from this present physical life communicating with him on the other side of this life, on the other side of the veil.
Him communicating through verbal and non verbal ways.
There is only a thin veil between us here and the ones that were here before and they who will be here again.
There is no separation.
I am very thankful for Daniel Watson who dares, who has the courage and the urge, to publish this book.
I am very thankful to you, the reader.
Thank You for reading my words.
I pray they will bring you love, hope, courage, strength, inspiration and peace.
Sincerely
Regina Lund
REsäger...