Väskorna är packade och imorgon kl 05 bär det av till Grekland.

Om jag hade fått bestämma hade jag packat ner Elva och ett par modeller i min väska. Samt Prozac.

Jag har nog världens bästa praktikant hon tar hundarna och kommer vara hemma hos mig och på studion och även sköta min telefon så so long jag ska ha semester vill ni något så ring och prata ut med Sussie hon är mycket klokare än mig.

Själv skall jag vårda mina killar och göra mitt bästa för att inte bryta benen när jag lär mig åka slalom. 

Jag har packat min promenad kängor och täckbyxor och mitt glada humör.

Jag ska njuta av livet och mina killar. 

Fotograf Katja Elmén  mer info på www.zinq.se  eller vill ni boka en fotografering maila mig

Jag är missbrukare av ljudböcker

Jag lyssnar på 3 – 4 böcker i veckan.

Jag hade tänka att jag skulle ta och skriva lite om de senaste böckerna jag lyssnat på men har insett att min huvudvärk inte riktigt vill ge med sig.

Sen jag har bytt p-piller har mina pms tider blivit hemskare. Jag som led av huvudvärk och hemsk värk har nu mera migrän och ligger helst dubbelvikt 1 – 2 dagar. Inte nog med det mitt temperament börjar jävlas 1 vecka före pms. De kommer smygande lite lätt irriterad på måndag till att vilja explodera lipa och skrika på lördag.

Jag har just kastat i mig huvudvärks tabletter och jag har intsett att mina försök till att blogga är inte ett av mina smartaste drag ljuset sticker och nu ska jag vila så huvudet lugnar ner sig jag ska ju på kalas ikväll våran idol Kate fyller år och det skall firas men mat och mys.

Jag efter allt jag gått igenom i mitt liv har jag insett att vi väljer våra öden genom att välja våra vänner och kära-

Vi väljer vilka vi vill vara genom vilka vi har runt oss. Man väljer inte dem man älskar men man kan välja hur man vill att andra skall behandla en.

Förr trodde jag att jag behövde bli älskad av alla men har insett att det är en liten flickas illusion om en värld där alla älskar alla och sanningen är jag älskar inte alla.

Under mitt liv har jag intala mig att jag inte dömer människor och att alla människor har något gott inom sig. Som en hopplös romantiker har jag trott att genom kärlek kan man förändra allt och alla. Men det är bara att inse de flesta idioter förblir idioter oavsett om de blir älskade eller inte.

Jag vill fortfarande intala mig att jag har ett öppet sinne för människor som kommer min väg.

Jag vill inte döma ut. Men jag föraktar människor med rasist åsikter jag dömer människor som tror sig vara bättre någon annan. Jag kommer aldrig kunna förstå mig på rasism och tänk om hitler hade fått kärlek då kanske… BULL han var en psykopat som trollband folk med att skylla allt ont på en folkgrupp. Jag ifrågasätter folket som bara gjorde som han sa och ville. VARFÖR kan någon förklara det för mig.? 

När jag lika spyr ut galla så va fan är ras? vi är människor allihopa homo sapiens  sapiens heter rasen i min värld! Sen kommer den i olika färger och formar. Vissa är bra människor och vissa är idioter. 

Jag dömer människor dagligen genom  att tror mig veta vad de egentligen tycker och tänker eller just för att jag inte kan förstår mig på deras handlingar.

Jag föraktar översittare som bara genom att trycka ner andra kan känna sig mer värd eller bättre. Jag föraktar människor som saknar empati.

Jag kan inte och vill inte förstå mig en man som misshandlar sin kvinna eller en vuxen som slår sitt barn bara för att de hade en dålig dag.

Kanske beror min förakt på att jag inte förstår mig på hur de tänker. Livet skulle säkerligen vara lättare om jag inte la ner massa energi på att försöka förstå mig på allt och alla.

Vist har vi alla människor olika utgångslägen i starten på våra liv.

Men jag tror att vi styr våra öden genom vår egna handlade. Visst präglas och formas man som barn  och många som kommer från disfunktionella hem går samma väg som sina föräldrar trotts att de lovat sig själv att aldrig bli som dem. Man kan skylla på ödet men jag tror att livet är fullt av vägskäl och man kan välja att gå rakt fram och aldrig ifrågasätta saker och ting och skylla sina handlingar på andra är det oftast enklast så.  jag tror att det är just de som väljer den enkla vägen som slutar sitt liv som bitter fittor. 

Jag förstår mig inte på människor som aldrig ifrågasätter sin egna del i sitt liv.

Skum mening men all text är skum på min blogg.

Jag har det otroligt rörigt i min skalle och att jag har ändrat min livsuppfattning om att jag skulle förändra världen till att jag kan styra över mitt egna liv och mina egna val.

Om jag ska bolla över detta till Anna så skulle hon säkert säga att det är just detta the secret handlar om.  Vi har alla våra val i livet. Vi får vad vi ber om.

Men då hoppar jag över till att gå till attack på allt jag tyckte illa om i THE FUCKING SECRET istället för att försöka få ner dessa röriga tankar och omforma dem till ord.

Jag gjorde mitt bästa för att försöka skriva så jag förstod men det gick åt pipsvängen.

Låt mig ta ett exempel. Eller nä vet du vad inga exempel utan jag säger så här du kan leva ditt liv som du vill leva eller så kan du skylla alla dina handligar som vuxen på att du hade taskig uppväxt och på så sätt slipper du ansvara för ditt egna liv. Du kan gå i en dvala efter livets väg och blunda för alla möjligheter du kan skylla på alla i din omgivning utan att se till vad du har för del i ditt liv och dina beslut .

Den dagen jag slutar ifrågasätta mig själv och vad jag gör och varför jag gör ditt eller datt den dagen slutar jag växa som människa. Men vad lugnt det skulle vara i min hjärna

Vem vet om det var en ynnest eller en förbannelse att växa upp som jag gjorde,  Jag vet bara att jag älskar mina föräldrar, mina barn, min man, mina vänner och mina knasiga systrar  och när jag dör vill jag veta att jag gjorde det bästa för att leva mitt liv fullt ut. Jag tänker inte fastna i en saga om mig själv jag tänker vara författare och skriva min livshistoria själv med alla stavfel och allt knas och katastrofer och jag kommer och tänker göra massa fel.

Jag tänker älska jag tänker leva jag tänker inte slarva bort min framtid.

Jag är och förblir den 16 åriga katja som flyttade hemifrån med sin otrolig barnsliga livsyn

Det som skiljer mig nu från då är att som 16 åring trodde jag visste allt och som 35 lär jag mig ständigt nya saker om mig själv.

Oj oj vad trött jag blev  av  babbla på. 

Jag säger som min mor just sa till mig i telefon

Jag sa

aj jag fick en stöt av datorn

min mor sa

oj du måste ha gummistövlar på dig.

Fotograf Katja Elmén  mer info på www.zinq.se  eller vill ni boka en fotografering maila mig

Imorgon kommer Sussie till studion. Hon kommer hålla koll på mig i 8 veckor. Stackars flicka jag lova jag ska försöka vara vuxen och ansvarig så jag inte skrämmer dig.

Nej då jag bara skojar jag är och förblir Katjastrofia.

Ikväll kommer min man hem från Frankfurt och då får vi se om han är min älskade man eller bara min man. Jag i min självömkan skrev ett sms med önskningar om materiella saker,

Fast att jag vet att min önskan om skor och dylik sannolikt inte gick att uppfylla då han inte haft tid till annat än att jobba och roa sig på kvällarna.

Men jag fick ett sms med orden allt du vill ha ska du få.

Denna vecka ska jag lansera min nya site. Peppar peppar ta i trä.

Denna vecka med ynkliga katja så har jag inte riktigt hållit mitt egna tidschema.

Men nu kommer ju Sussie och håller kolla på mig ;)

En annan sak som är säkert är att min lilla lilla syster fått smak på Stockholm och hon kommer på fredag och  hon har tänkt ta med mig på ett glas vin och hon sa och lovade att jag skulle bara få prata om mig själv och mitt liv!
HELT OTROLIGT för det första kom jag inte ihåg när jag ältade om mig själv till en människa. JAG ÄLTAR JU HELA TIDEN PÅ DENNA BLOGG.

Men att sitta ner och dricka vin och inte lösa andras problem känns skrämmade.

Jag ska nog göra en lista så jag inte tappar tråden.

Jag ska prata om mitt problem att hitta kläder jag ska ha på mig.

Min skam att jag inte har bättre pli på mina hundar speciellt Fonda.

Kanske jag borde ta upp att jag under min förkylning inte kunnat göra benlyft och att detta är hennes fel som smittat mig.

Mitt stora dilemma att jag inte kom med i Mensa då jag bara kom upp till 125.

Hur jag har och borde och önskat att jag kom in i vårat förådd för längst in har jag en jacka jag vill ha till min studio. Öppnar man dörren så är det packat upp till taket hela vägen in.

Att mina barn inte gör allt som jag säger åt dem utan att deras charm har lindat mig runt deras lillfinger.

Min förmåga att vända mig om i ett rum och poff så har jag skapat kaos.

Om att jag bara har 3 år kvar till jag måste köpa en ferrari till min man och innan dess måste jag övertyga min man att jag är bättre än en ferrari.

Fotograf Katja Elmén  mer info på www.zinq.se  eller vill ni boka en fotografering maila mig

Hostan håller mig vaken och att min lilla kille Leon hostar gör det inte lättare att sova.

Min älskade man har flytt till Frankfurt. Tänk att det känns som en evighet tills han kommer hem. 2 dagar utan han och jag har inte ens klarat av en halv dag utan att jag drabbas av en svår abstinent. Jag kan tänka mig att eftersom  jag känner mig så ynklig som gör att jag  saknar honom mera.  Förutom att min son hostar och snorar så har han en förmåga att rulla runt och sparka och vända sig att jag blir tokig.

Fast trots detta är det så mysigt att min son fortfarande vill sova i våran säng när Georgios är bortrest.

Idag har jag insett att jag har svårt att inse att min äldsta son som blir 16 år har börjat bli stor och självständig. Självständig har han väl varit sen han 3 år rymde ner på byn i Kalavryta och lyckade tigga till sig pengar för att köpa godis. Kanske ett vagt exempel på  vad som gör min P till en självständig kille. Jag är så stolt över han men har svårt att inse att jag inte kan klampa in i hans rum bara för att jag har ett behov av att se och prata med han. Speciellt när han har kompisar hemma. Fy vilken jobbig mamma jag är.

Sanningen är att jag saknar den lilla Pierre trotts att jag ser vilken underbara stark och smart han har blivit som inte längre är mammas lilla kille. Känner  mig förvirrad samtidigt som jag vet att det är oundvikligt att hindra att han en dag ska flyga ur mitt bo och jag vet att han kommer klara sig bra i den stora världen. Gud vilket dravel. Feber yra?

Så vill jag behålla honom nära mig. Gode  gud låt mig inte bli en sådan hemsk mamma som ska lägga mig i allt han gör när han väl flyttat hemifrån. Men måste han verkligen flytta hemifrån och får man då ringa varje dag bara för att kolla vad han gör?

Jag vet inte riktigt var denna panik kommer ifrån.

Jag litar som en blåögd mamma på min son och som andra mammor så lyfter jag han upp till skyn. Och han har alltid fått varit storebror vilket inte  alltid varit rättvist mot honom.

Jag litar fullt på han trots att jag vet att han inte berättar alla saker som han har för sig.

Han har bra vänner och är en obotlig spel och datanörd.

Jag har brutit mot min egna visioner om att jag inte skulle behandla min mista som lille bror och stor som storebror. Vet inte om det började med att när jag kom hem från bb och från att alltid tyckt att P vara min lilla pojke så somnade mina två älsklingar bredvid varandra och helt plötsligt såg min 5 åriga son ut som ett stort stort barn när han låg bredvid sin nyfödda bror.

Gud vad jag älskar mina barn de är helt otroliga. Deras värme. Klokhet, deras humor, deras  sociala kompetens. Mina charmiga underbara vackra killar ni gör mitt liv så rikt. Fast att ni är odrägliga ibland. P med sina tonårs fasoner och L med otroliga envishet.  Tänka att ni lår mig saker om mig själv och ni gör mig till en bättre människa. 

Jag önskar att jag hade mer tid med er. Men jobbet tar massor med tid och sen är det bara att inse att ni skulle välja att in leka med mig om ni hade er vänner här.  mamma är inte nummer 1 mera.

Nu ska jag knuffa undan Leon över på G sida av sängen så att jag inte ramlar ur sängen.  

Fotograf Katja Elmén  mer info på www.zinq.se  eller vill ni boka en fotografering maila mig