Jag efter allt jag gått igenom i mitt liv har jag insett att vi väljer våra öden genom att välja våra vänner och kära-

Vi väljer vilka vi vill vara genom vilka vi har runt oss. Man väljer inte dem man älskar men man kan välja hur man vill att andra skall behandla en.

Förr trodde jag att jag behövde bli älskad av alla men har insett att det är en liten flickas illusion om en värld där alla älskar alla och sanningen är jag älskar inte alla.

 

Under mitt liv har jag intala mig att jag inte dömer människor och att alla människor har något gott inom sig. Som en hopplös romantiker har jag trott att genom kärlek kan man förändra allt och alla. Men det är bara att inse de flesta idioter förblir idioter oavsett om de blir älskade eller inte.

Jag vill fortfarande intala mig att jag har ett öppet sinne för människor som kommer min väg.

Jag vill inte döma ut. Men jag föraktar människor med rasist åsikter jag dömer människor som tror sig vara bättre någon annan. Jag kommer aldrig kunna förstå mig på rasism och tänk om hitler hade fått kärlek då kanske… BULL han var en psykopat som trollband folk med att skylla allt ont på en folkgrupp. Jag ifrågasätter folket som bara gjorde som han sa och ville. VARFÖR kan någon förklara det för mig.? 

När jag lika spyr ut galla så va fan är ras? vi är människor allihopa homo sapiens  sapiens heter rasen i min värld! Sen kommer den i olika färger och formar. Vissa är bra människor och vissa är idioter. 

Jag dömer människor dagligen genom  att tror mig veta vad de egentligen tycker och tänker eller just för att jag inte kan förstår mig på deras handlingar.

 

Jag föraktar översittare som bara genom att trycka ner andra kan känna sig mer värd eller bättre. Jag föraktar människor som saknar empati.

Jag kan inte och vill inte förstå mig en man som misshandlar sin kvinna eller en vuxen som slår sitt barn bara för att de hade en dålig dag.

 

 

Kanske beror min förakt på att jag inte förstår mig på hur de tänker. Livet skulle säkerligen vara lättare om jag inte la ner massa energi på att försöka förstå mig på allt och alla.

 

Vist har vi alla människor olika utgångslägen i starten på våra liv.

Men jag tror att vi styr våra öden genom vår egna handlade. Visst präglas och formas man som barn  och många som kommer från disfunktionella hem går samma väg som sina föräldrar trotts att de lovat sig själv att aldrig bli som dem. Man kan skylla på ödet men jag tror att livet är fullt av vägskäl och man kan välja att gå rakt fram och aldrig ifrågasätta saker och ting och skylla sina handlingar på andra är det oftast enklast så.  jag tror att det är just de som väljer den enkla vägen som slutar sitt liv som bitter fittor. 

 

Jag förstår mig inte på människor som aldrig ifrågasätter sin egna del i sitt liv.

Skum mening men all text är skum på min blogg.

Jag har det otroligt rörigt i min skalle och att jag har ändrat min livsuppfattning om att jag skulle förändra världen till att jag kan styra över mitt egna liv och mina egna val.

 

Om jag ska bolla över detta till Anna så skulle hon säkert säga att det är just detta the secret handlar om.  Vi har alla våra val i livet. Vi får vad vi ber om.

Men då hoppar jag över till att gå till attack på allt jag tyckte illa om i THE FUCKING SECRET istället för att försöka få ner dessa röriga tankar och omforma dem till ord.

 

Jag gjorde mitt bästa för att försöka skriva så jag förstod men det gick åt pipsvängen.

 

Låt mig ta ett exempel. Eller nä vet du vad inga exempel utan jag säger så här du kan leva ditt liv som du vill leva eller så kan du skylla alla dina handligar som vuxen på att du hade taskig uppväxt och på så sätt slipper du ansvara för ditt egna liv. Du kan gå i en dvala efter livets väg och blunda för alla möjligheter du kan skylla på alla i din omgivning utan att se till vad du har för del i ditt liv och dina beslut .

 

Den dagen jag slutar ifrågasätta mig själv och vad jag gör och varför jag gör ditt eller datt den dagen slutar jag växa som människa. Men vad lugnt det skulle vara i min hjärna

 

Vem vet om det var en ynnest eller en förbannelse att växa upp som jag gjorde,  Jag vet bara att jag älskar mina föräldrar, mina barn, min man, mina vänner och mina knasiga systrar  och när jag dör vill jag veta att jag gjorde det bästa för att leva mitt liv fullt ut. Jag tänker inte fastna i en saga om mig själv jag tänker vara författare och skriva min livshistoria själv med alla stavfel och allt knas och katastrofer och jag kommer och tänker göra massa fel.

Jag tänker älska jag tänker leva jag tänker inte slarva bort min framtid.

 

Jag är och förblir den 16 åriga katja som flyttade hemifrån med sin otrolig barnsliga livsyn

Det som skiljer mig nu från då är att som 16 åring trodde jag visste allt och som 35 lär jag mig ständigt nya saker om mig själv.

Oj oj vad trött jag blev  av  babbla på. 

Jag säger som min mor just sa till mig i telefon

Jag sa

aj jag fick en stöt av datorn

min mor sa

oj du måste ha gummistövlar på dig.

 

 

 

 

Fotograf Katja Elmén  mer info på www.zinq.se  eller vill ni boka en fotografering maila mig