Fotograf Katja Elmén  mer info på www.zinq.se eller vill ni boka en fotografering maila mig

Våld föder våld.   Eller? Man kan fråga sig vad jag nu menar med detta. Eller rättare sagt jag frågar mig vad jag menar.. . Ta som exempel jag skulle just ta min bärabara dator från sin givna plats vid sängen. Sladdarna satt fast och jag tog till våld för att lösgöra sladdarna. Vilket då resulterade med att två glas for i golvet vilket i sin tur slutade med en arg våldsam katja.

Andra saker som inträffat en dag som denna. Det fina vädret fick mig att tänka på min inspärrade ödla och genast fick jag en slags uppenbarelse om att jag som djurägare hade min plikt att göra en utomhus bur åt min sol älskade skäggagam.

Jag slängde mig ut i det förr så välstädande förrådet.. Med förr menar jag innan jag gick in där idag. Med våld tog jag och drog tills jag fick ut ett hönsnät samt alla järnstänger jag kunde hitta.  Väl ute på gräsmattan började jag mitt konstverk. Böjda stänger ner spikade i gräsmattan under uppbyggnaden av min ödle oas insåg jag att detta inte håller. Det såg inte alls så inbjudande som det först gjort i min första tanke. Jag såg mig omkring och genast fick jag en ny ide. Ett vitt litet bord skulle få agera stommen. Stormförtjust av min otroliga kreativitet kastade jag in Katla till en nyvaken Pierre och sen hängav jag mig åt mitt bygge.

Jag välte eller om man vill kalla det la bordet på sidan. Lindade in bordet med hönsnät och sen rev jag ut ett annat förråd tills jag hittade långa fina spikar som jag kunde fästa hönsnätet i gräsmattan så att vår underbara enögda ödla inte skulle kunna rymma under hönsnätet.

Stolt iakttog jag min bebyggelse, Det var inte fullkomligt, men jag hade skapat en oas för våran försummade ödla.  Ett fat med vatten och en barkbit och det var dags för Katla att njuta av sol och värme och spring i gräset. Stolt satte jag ner min ödla och med en bok i handen la jag mig ner för att även jag njuta av solen och framförallt se mitt verk.

Först satt Katla stilla och jag tänkte att jag var en bra matte. Sen veta jag inte riktigt vad som hände det gick så snabbt. Innan jag fattat vad som någnting var Katla utanför min oas.

Hon är snabb den lilla rakaren. Men jag kan vara snabb om det gäller och tanken på att tala om för mina barn att jag tappat bort deras ödla var inte lockande.

När jag åter hade Katla i min hand gick jag igenom buren eller va fan jag ska kalla det.

Genast såg jag inte min kreaktion som ett mästerverk. Det fanns brister. Någonstans hade Katla tagit sig ut.  Väl förberädd satt jag tillbaka min lilla rymling på plats medans jag på huk gjömde mig så gott jag kunde. Den förgrymmade ödlan såg misstänksamt på mig. Jag tänkte spring om du kan men jag kommer fånga dig och sen kommer jag att laga  det hål som släppt ut dig så att jag i lugn och ro kan återgå till min bok.

Hela ideen om oas bygget raserades när jag till min förskräckelse såg min ödla pressa huvudet genom en av hönsnättes hål och med ett nafs var hon fri. Hela Buren var gjord av hönsnätt och hon tog sig ut i alla dessa hål.

Nu sitter jag ute i solen med min dator och stirrat på min tomt och tänker vem fan ska städa upp efter mig??