Home ... Three points for my three precious which can be found here at home.

Because even if I want to kick backwards and screaming and banging and sulk until Ireturn in greece this is the truth that the finest I have here at home.

I'm incredibly lucky ...

But GOD how I love life in Athens ...One day it will be my second  home...

Hemma…  Tre punkter för mina tre ögonstenar som finns här hemma.

För även om jag vill sparka bakut och skrika och banka och tjura tills jag åter är i grekland så är sanningen att de finaste jag har är här hemma.

Jag är otroligt lyckligt lottad…

Men GUD vad jag älskar livet i Athen…

En dag kommer det vara mitt andra hem...

I have never seen so many Bob Dylan and Janis Joplin lookalike in one place ... I have spent 5 hours in Amsterdam and a while I thought that it was almost the same couple who followed me ... Makes you wonder what  shady neighborhood it can be. It is with sadness I say this ... Or should I say .. or ... If I may begin with the first excuse I can come up with today's truths...
Where do I begin ... It was ages since I blogged last, but I feel I can not quite start where I left off I get instead was a wise and realize that my limitations are many nearly the same as my excuse .. So we take a route over the past and begin at chekning in at Arlanda Stockholm. There once was a girl who was on a journey ... Haaa A GIRL which lie of course I start approaching my middle age and ONCE WOULD OUT ON A JOURNEY haaa I am so damn funny that one half would be enough. I will start on because I was supposed to start with excuses and not lies. Those of you who followed me on FB have realized that I had a taste of Athens. It has gone so far that I no longer call it my second home, but one can accurately say it's my second home.
I have fallen in love all over Athens. From every street to the stone beach full of  Katjadiamonds  (my new theme in the stone path is to collect clues .. chips from pots, plates and other stained glass in the water outside Athens, and after the waves and the sand made ther madic so have they into beautiful wonderful unique stones. Well if anyone ever sits there and have success will be found ther way down in the text, you should be rewarded, but I'm not going to hand out some awards, I just wanted to give you encouragement that you might get you to follow with some further down in the text.
Had I been a reader, I had thought, and certainly cried out loud GET TO THE CASE. But now, I'm not the reader but I have the word and a lot of time to kill. Now I was there again with excuses for other things things that have not been with my day and how I got here and why I thought I was haunted by Bob Dylan copies. A short note ... If I read my text, it takes half the day for me to take what I'm trying to say and the other half trying to find a way words are spelled correctly. So where was I. Well shortens a bit on this drivel and jump to today's trip to Athens. I'm going down and photographers with model and makeup artist. We do not travel on the same flight as half yesterday was to divide up everything to be with all participants' bags. Yes yes yes I is impossible but I have to almost jump into this in the text and point out that all this can be EMEILIS fallt. I myself have appeared on this wonderful ambisösa Stylist ... On short notice, she manages to get up way to three day photography unfortunately could not keep up with Emily when she was tiny, or maybe not so small. She works namely, now that the nanny and then you can not play immortal and fly to Athens on 2 days notice. Type ...Imagine three days of shooting outfits, bags, shoes, tops jackets and shoes, I said to the other details came to as a 1900's police helmet and a 1700's sword. Then make-up artist with tons of makeup and hair products. It does not take a genius to realize that it will become overweight.
Every time I pack my bag, I see it as a mission not to leave any air left. and I myself think that I am one of the few in the world who can get a whole bag a whole life in a bag. So today when I was standing, we check and the girl at the counter began to rotate around in confusion and in desperation she sought his colleague's attention. To tell him to wave her was dead. My bag is not small but it is not the biggest so she was and tried to lift it in order to determine what it could weigh in the end she turned to me and Georges and asked what it is that the bag weighs on your side. 34.9 answer me and she says it can not sue were I nod and smile pleasantly pleased and says jooo it is true enough alldelles excellent while I am well surprised that it only weighed 34.9. Was that she looks at me and my husband who was to say goodbye to me. You need to have their bag and 20 kg each. I see her surprised me when I say that I endas who will travel .. Then we have another problem. bag must not weigh more than 32 kg, although it is overweight. so you have to pack out anything. We go to the side and I am terrified that the bag will explode when opened. but after adding some extra pounds to my already 15 pound carry-on baggage so we managed to get down to 29 pounds. So now back to where in Amsterdam I spend my five-hour stopover. I never took me into the city I'd be embarrassed but thought that must be released around with over 20 kilograms on his back attracted me not today. I saw myself standing and must show up each lens and the hard drive and open up my two camera houses. so I took the decision to stay at the airport. so now I sit here and read out my newly purchased five magazines .. for one can not help but buy Italian, French and Spanish Vogue since I found another 2 to newspapers. I will soon have done my intermediate and I already know that one in that movie with Tom Hanks, who lived in an airport ..


A must for the next trip

Jag har aldrig sett så många Bob Dylan och  Janis Joplin look alikes på ett och samma ställe... jag har spenderat 5 timmar i Amsterdam och ett tag trodde jag nästan att det var samma par som förföljde mig... Man Kan ju undra var jag håller till i vilka skumma kvarter det kan vara. Det är med sorg jag säger detta... Eller ska jag inte säga.. eller... Om jag får börja med undanflykten först så kan jag komma med dagens sanningar sedan..

Vart ska jag börja... Det var ju evigheter sedan jag bloggade sist men jag känner att jag kan inte riktigt börja där jag slutade sist jag får istället var förståndig och inse att mina begränsningar är många nästan lika många som mina undanflykter.. Så vi dra ett sträck över det förgångna och börja vid inchekningsdisken på Arlanda Sthlm. Det var en gång en flicka som skulle ut på en resa... Haaa EN FLICKA vilken lögn jag börjar ju närmar mig medelåldern och EN GÅNG SKULLE UT OCH PÅ EN RESA haaa jag är så jäkla rolig att hälfen vore nog. Jag börjar om för jag skulle ju börja med underflykter och inte lögner. Ni som följt mig på FB har insett att jag fått smak på Aten. Det har gått så långt att jag inte längre kallar det mitt andra hem utan man kan rättare sagt säga att DET ÄR mitt andra hem.

Jag har förälskat mig i hela Athen. Från varje gatusten till stranden full med Katja diamanter ( mitt nya tema i sten väg är att samla på mosaik stenar.. flisor från krukor, tallrikar och annat målat glas som hamnat i vattnet utanför Aten och efter att vågorna och sanden gjort sitt så har det formas till vackraunderbara unika stenar. Ja om nu någon sitter där och har lyckas komma hitt ner i texten borde ni bli belönade men jag tänker inte dela ut några priser jag ville bara ge er uppmuntran så att ni kanske får för er att följa med lite längre ner i texten.

Hade jag varit läsare hade jag tänkt och säkerligen ropat ut högt KOM TILL SAKEN. Men nu är jag ju inte läsaren utan jag har ordet och en massa tid att slå ihjäl. Nu var jag där igen med undanflykter för andra saker saker som inte har med min dag och hur jag hamnade här och varför jag trodde att jag var förföljd av Bob Dylan kopior. En kort notis... Om jag läser igenom min text tar det halva dagen för mig att fatta vad jag försöker få sagt och andra halvan att försöka hitta ett ända ord som är rätt stavat. Så var var jag. Jo kortar ner lite på detta dravel och hoppar till dagens resa till Aten.  Jag ska ner och fotografer med modell och make up artist. Vi reser inte med samma flyg så halva gårdagen gick ut på att dela upp allt som ska med i alla medverkandes väskor. JA ja ja jag är omöjlig men jag måste nästan hoppa in här i texten och påpeka att allt detta kan vara EMEILIS fel. Jag har nämligen dykt på denna underbara ambisösa  stylis... På kortaste varsel har hon lyckas få ihop sätt till 3 dagars fotografering tyvärr kunde inte Emelie följa med då hon är har små små eller kanske inte så små. Hon jobbar nämligen nu som barnflicka och då kan man inte leka odödlig och flyga till till Aten på 2 dagars varsel. Typ... Tänk tre dagars fotografering outfits, väskor skor toppar jackor sa jag skor och till de kom även andra detaljer med så som en 1900 tals polis hjälm och ett 1700 tals svärd. Sen har make up artisten ton med smink och hårprodukter. Man behöver inte vara ett snille för att inse att det kommer bli övervikt.

Varje gång jag packar min väska ser jag det som en livsuppgift att inte lämna någon luft kvar. och jag tycker själv att jag är en av de få i världen som kan få ihop en hel väska ett helt liv i en väska. Så idag när jag stod vi incheckningen och tjejen i disken började rotera runt i förvirring och i desperation sökte hon sin kollegas uppmärksamhet. För att tala om för honom att vågen hennes var trasig. Min väska är inte liten men den är inte störst så hon var och försökte lyfta den för att kunna avgöra vad den kunde väga tillslut vände hon sig till mig och Georgios och frågade vad står det att väskan väger på eran sida. 34.9 svara jag och hon säger det kan inte stämma var av jag nickar nöjdt och ler glatt och säger jooo det stämmer nog alldelles utmärkt samtidigt som jag är bra förvånad av att den endast vägde 34.9. Var av att hon tittar på mig och min man som var med för att vinka av mig. Ni måste ha varsin väska och 20 kilo var. Jag ser hennes förvånade min när jag säger att det endas jag som ska resa.. Då har vi ytterligare ett problem. väskan får inte väga mer än 32 kilo även om det är övervikt. så ni måste packa utnågot.  Vi går åt sidan och jag är livrädd att väskan ska explodera om den öppnas. men efter att adderat lite extra kilon till min redan 15 kilos handbagage så lyckades vi komma ner till 29 kilo.  Så nu åter till var i Amsterdam jag spenderar mina 5 timmars mellan landning. Jag tog mig aldrig in till staden jag skäms men tanken på att måsta släppa runt med över 20 kilo på ryggen lockade mig inte idag. jag såg mig själv stå och måsta visa upp varje objektiv och hårdisk och öppna upp mina 2 kamera hus. så jag tog beslutet att stanna på flygplatsen. så nu sitter jag här och har läst ut mina 5 nyköpta tidningar.. för inte kan man låta bli att köpa italienska, franska och spanska vouge sen hittade jag ytterligare 2 till tidningar. Jag har snart avklarat min mellan landning och jag känner redan som man in den där filmen med Tom Hanks som bodde på en flygplats..

Ett måste till nästa resa

Tightening Katja Charlotta Elmén Blind Georgantopoulos now it's time to grab the blog.
Although my only fans of Anna and Ulrika my constant supporter.
I have no idea if they make something of all the drivel I write on this blog what does it rarely, I know what my thoughts and my fingers want to say when it flies over the keyboard.

Today I found a picture from my Greek wedding and I am so happy every time I see this picture. I had a big fan of the whole five years old. During the wedding feast, he picked flowers for me and came up to me and said I was the moste beautfull girl he had seen.

When we are after dinner to walk around to each table and cheering with every table. Greek tradition. So this wonderful boy said to his mother and father, Give her my phone number so she can call me tomorrow.

This year marks four years since I became Georgantopoulos. We will celebrate our wedding anniversary in the village where we fell in love, where our children were made and where we got married.

Yesterday I talked about all the memories from our wedding or talk and talk, someday my babbled  will kill me.
In the Greek Church, The priest do not as if you want to marry the man but once you've received the bridal bouquet outside church, you have agreed to become the man's wife ... The priest said during the ceremony to the man you will support your wife and and the woman you Always obey your husband. According to tradition, the woman then stomp on the man's feet to show who is really in charge. This I could not do to our wonderful hosts (it is called something else but can not think of it now) but it is more like what a godmother and godfather for a child but they will support us in our path as married.
Anyway, I can not undestand Greek so I tried to get help from them to know when to tread but they were on my husband's side and just smiled and shook his head tricky ... so now determines my husband over me.

Fotograf Linda Berggren till hennes site

Skärpning Katja Charlotta Elmén Rullgardina Georgantopoulos nu är det dags att ta tag in bloggningen.

Även om min enda fans är Anna och Ulrika mina ständiga vapendragare.

Jag har ingen aning om dom fattar något av allt svammel jag skriver på denna blogg vad gör det sällan jag fattar vad mina tankar och mina fingrar vill ha sagt när det flyger över tangentbordet.

Idag hittade jag en bild från mitt Grekiska bröllop och jag blir så glad varje gång jag ser denna bild. Jag hade en stor beundrare på hela 5 år. Under bröllops festen plockade han blommor till mig och kom fram till mig och sa att jag var den vackrate flicka han sett.

När vi efter middagen ska gå runt till alla bord och skåla med varje bord. Grekisk tradition. Sa denna underbara sötnos till sin mamma och pappa, Ge henne mitt telefonnummer så hon kan ringa mig imorgon.

I år är det fyra år sedan jag blev Georgantopoulos. Vi kommer fira våran bröllopsdag i byn där vi förälskade oss, där våra barn blev gjorda och där vi gifte oss.

I går pratade jag om alla minnen från vårat bröllop eller prata och prata jag babblade ihjäl mig.

I grekiska kyrkan så frågar inte prästen om man vill gifta sig med mannen utan har man väl tagit emot brudbuketten utanför kyrkan så har man gått med på att bli mannens fru… Prästen säger under ceremonin till mannen du ska försörja din fru och och till kvinnan du ska alltid lyda din man. Enligt traditionen skall då kvinnan stampa på mannens fot för att visa vem som egentligen bestämmer. Detta kunde jag inte göra för att vårat underbar värdpar ( det kallas något annat men kommer inte på det nu) men det är mer som vad en gudmor och gudfar är för ett barn men de ska ge oss stöd under våran väg som gifta.

Hur som helst så kan jag inte grekiska så jag försökte få hjälp av dem att veta när man skulle trampa men de var på min mans sida och bara log lurigt och skakade huvudet… så nu bestämmer min man över mig.